Back on track!

Det var en kortvarig sjukdom (förhoppningsvis, man ska ju inte ropa hej osv...). Febern gick plötsligt ner igår kväll, Wilton hade lite svårt att komma till ro men när han väl somnade ordentligt sov han från 22-någonting till 5.45. Så skönt! Men man är ju lite trött ändå. När Olas klocka ringde 5.00 förstod jag inte alls vad som stod på. Vem ringer såhär sent, tänkte jag eftersom jag ju precis somnat, klockan måste vara elva-tolv någonting?? Efter att jag tittat på två olika klockor fick jag inse att hela natten faktiskt gått. Mest synd var det om Ola förstås, eftersom han var tvungen att gå upp och dessutom åka till jobbet.