Trött...

När Wilton vaknar halv sju brukar jag tycka att det är precis lagom, då är det inte så svårt att gå upp. Men när han, som idag, vaknar klockan sex är jag så trött, så trött, så trött. Hur kan det skilja så mycket på en halvtimme? Vi får nog synkronisera våra biologiska klockor (hehe, det där blev lite fel väl?) lite bättre så att vi båda vaknar pigga och glada! :) Nu har vi precis sovit en halvtimme till dock, tillsammans i vår säng. Mysigt!

Hur många av er gäspade? ;)

Jepp, nu är det dags för kaffe! Och lite frukost, min första och Willes andra.